Evenemang 2007

Hergé 100 år på Serieteket – 22 maj 2007

Många nyfikna samlades för att höra om Hergé.

På Hergés födelsedag den 22 maj 2007 hyllade vi Hergé på Serieteket i Kulturhuset, Stockholm. Mer än 100 personer, gamla som unga, slöt upp för att fira seriekonstens store mästare. Det bjöds på Tintintårta (med blå marsipan, givetvis!) och försäljning från Tintinbutiken Spix. Styrelsen ur Generation Tintin var självklart på plats och delade ut informationsfoldrar och berättade om föreningen.

Tintinöversättaren och föreningens ordförande Björn Wahlberg höll ett hyllningstal till jubilaren. Först jämförde han Hergé med Astrid Lindgren, båda författarna föddes ju samma år. Därefter berättade han om Hergés teckningsstil, den klara linjen. Slutligen talade han om Hergés dubbla natur: å ena sidan leende och behärskad, å andra sidan tungsint och olycklig. Hyllningstalet avslutades med att hela publiken ställde sig upp och utbringade ett fyrfaldigt leve för Hergé: ”Hipp hipp Hergé! Hergé! Hergé! Hergé!” Ett nytt hurrarop har myntats!

Tintinbutiken var på plats med lockande prylar.

Därefter vidtog en intressant session med frågor ur publiken. Det blev frågor om allt möjligt, inklusive Hergés syn på kvinnor, huruvida Hergés medarbetare påverkade handlingen i albumen, varför det inte får göras några fler äventyr, etc. Men störst lycka gjorde nog en liten pojke som sa: ”Jag vill att Tintin ska finnas hela livet.” Det värmde hela publiken – och vilket perfekt motto för Generation Tintin! Efter en kort paus med tårta, mingel och möjlighet till shopping vidtog ett Tintin Quiz. Efter ett trettiotal frågor var tävlingen avgjord och en vinnare kunde koras: Joel Mickelin fick böckerna Tintin till sjöss och Tintin – den kompletta guiden i pris. Grattis!

Evenemanget avslutades med applåder, mer mingel samt intervju för Aftonbladet TV7 som sändes direkt. Allt som allt var det en mycket lyckad kväll för Generation Tintin – men även för alla Tintinvänner, tintinofiler och tintinologer… och kanske lyckades vi omvända en och annan tintinofob! Tack alla som var där och gjorde just den här kvällen oförglömlig. Vi lovar att arrangera flera liknande evenemang i framtiden! © GT 2007

* * *

Tintin till sjöss på Sjöhistoriska museet – 25 maj 2007


Fredagen den 25 maj 2007 var det vernissage på Sjöhistoriska museet då utställningen Tintin till sjöss invigdes. Över 800 personer slöt upp, däribland många aktiva medlemmar ur Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum och självklart många Tintinvänner. Styrelsen i Generation Tintin var givetvis på plats och kunde konstatera att utställningen är helt fantastisk. Det är en grafiskt läcker presentation av Tintins äventyr till sjöss, elegant formgiven av Tove Alderin i samarbete med Studios Hergé i Bryssel.

Tomas Bolme (Tintin) och Björn Wahlberg klädd som Haddock.

Skådespelaren Tomas Bolme, för evigt ihågkommen som Tintins röst på skiva, höll ett inspirerande invigningstal. En del av talet var en liten dialog mellan Tintin och kapten Haddock, och då drog Bolme upp Tintinöversättaren och ordföranden i Generation Tintin, Björn Wahlberg, på scenen för att göra rollen som Haddock – Björn var dagen till ära iklädd komplett Haddockmundering, så det var ju lyckat! Hergés änka Fanny Rodwell hade kommit till Stockholm för att inviga utställningen, och hon klippte bandet och förklarade utställningen för öppnad.

Själva utställningen utgår från fem stora havsäventyr med uppbyggda rum hämtade från de fartyg som där figurerar: Karaboudjan i Krabban med guldklorna, Sirius i Den mystiska stjärnan, Enhörningen i Enhörningens hemlighet/Rackham den rödes skatt och Ramona i Koks i lasten. Museet visar upp dels uppförstorade bilder ur albumen och föremål från Hergés arkiv i Bryssel, dels föremål hämtade ur museets egna samlingar som i sin tur kommenterar och fördjupar serien. Vi får lära oss mer om smuggling till havs, radiotelegrafi, skeppshundar, positionsbestämmelser, pirater, etc. Som en röd tråd i utställningen löper desutom skildringen hur Hergé arbetade med Tintin. Flera original av Hergés egen hand från arkivet i Bryssel sitter uppsatta längs väggen, och i utställningens sista rum presenteras studion och arbetsmetoden. För de yngsta finns dessutom en rolig skattjakt i Milous fotspår – genom att följa hans tassavtryck ska man leta efter hemliga meddelanden för att kunna lösa ett mysterium!

Tintin till sjöss på Sjöhistoriska museet är en föredömligt ambitiös och professionell utställning, där varenda detalj är väl genomtänkt. Utställningsproducenten Elna Nord och hennes kolleger har lagt ner ett enormt jobb på att ro hela projektet i land. Det är helt klart imponerande och föredömligt gjort. Detta är en helt fantastisk tid för oss Tintinvänner i Sverige: en utställning om Tintin med unika föremål och originalteckningar av Hergé är vi inte bortskämda med. Ta nu chansen att besöka Sjöhistoriska museet! Utställningen pågår till februari 2008 – men varför vänta så länge? Passa på nu! Upplev det såsom kapten Haddock uttrycker det: ”Tänk dig, Tintin, hamnen, kajerna, havet och vinden, vågorna som stänker en i ansiktet…” © GT 2007

* * *

Generation Tintin på Bokmässan i Göteborg – 28–30 september 2007

Föreningen var representerad vid bokmässan i Göteborg helgen den 28–30 september 2007. Den då nystartade Göteborgssektionen var på plats och bedrev medlemsvärvning mellan Tintinaktiviteterna i förlaget Bonnier Carlsens och Sjö­historiska museets regi.

* * *

Tintin på skiva: En hyllning till de populära LP-skivorna – 18 november 2007

Bert-Åke Varg, Lars Edström, Tomas Bolme och Ulf Reinhard.

Söndagen den 18 november 2007 samlades ett sjuttiotal Tintinvänner på Kulturhuset i Stockholm för att i Generation Tintins regi få veta mer om bakgrunden till de populära LP-skivorna. För många av oss svenska Tintinälskare – och kanske framför allt för oss som växte upp på 1970- och 80-talet – har de svenska skivinspelningarna av Tintinäventyren betytt nästan lika mycket som Hergés album. Skivorna ger ytterligare dimensioner och liv till de redan livfulla och fantastiska bilderna, och inte minst ger de röster till alla figurer, röster som många av oss än i dag hör inom oss när vi läser Tintin. Därför kändes det både självklart och naturligt att Generation Tintins första större evenemang skulle vara en hyllning till dem som skapade dessa inspelningar och röster. Den 18 november 2007 lyckades vi samla Tomas Bolme (Tintin), Bert-Åke Varg (Dupondtarna), Lars Edström (Kalkyl) och ljudtekniker Ulf Reinhard på Kulturhuset i Stockholm. Kjerstin Dellert (Bianca Castafiore) var också inbjuden, men hon var tyvärr förhindrad att komma.

Tomas Bolme (Tintins röst på svenska)

Tomas Bolme inledde skämtsamt med att säga att han tyckte situationen var lite obehaglig eftersom han – Tintin själv – antagligen var den i församlingen som var sämst på tintiniana. ”Jag får ofta frågor om hur många skivor vi spelade in, vem som spelade Müller och liknande. Jag har ingen som helst aning!” Och faktum är att dessa herrar inte har riktig koll på vare sig Tintinböckerna eller sina egna inspelningar. Men det hindrade dem inte från att bjuda på en fantastiskt underhållande pratstund fylld med humor och självdistans; en oförglömlig högtidsstund för oss cirka 70 lyckliga medlemmar som fanns på plats. Här bjuder vi på några små smakprov av vad som diskuterades.

Bert-Åke Varg (Dupondtarna, Nestor)

Det började egentligen 1969 med dubbningen av den tecknade tv-serien från Belvision. ”Redan 1969?” sa en förvånad Bolme. ”Kunde jag läsa då?” Producent för tv-serien var Jan Brandhildh på SVT och det var han som valde Bolme, Varg, Edström och Åke Lindström (kapten Haddock) att göra rösterna till tv-serien. ”Lasse (Edström) och jag hade ju redan gjort dubbningen av bland annat Babar, Fablernas värld och Asterix”, förklarade Bert-Åke Varg. ”Många skådespelarkollegor tyckte visserligen att det var ofint att ägna sig åt sådant, men vi tyckte det var ganska trevligt att inte svälta.” ”När vi började med skivinspelningarna hade vi en stor fördel av att ha gjort tv-serien först, för då hade vi hela tiden figurerna framför oss på bild”, menade Lars Edström. ”Då satte vi rollfigurerna direkt. Hade vi bara haft seriealbumen hade vi nog inte haft samma möjlighet att hitta figurerna på samma sätt.”

Asterixfilmen som nämns översattes till svenska av en annan viktig person i historien om Tintinskivorna, nämligen entusiasten Lasse Swärd, som stod för grammofonbearbetningen av samtliga inspelningar. ”Lasse var Sveriges äldsta knutte”, berättade Bolme. ”Det var en mycket mild man, men såg han ett tufft MC-gäng på vägarna skulle han alltid köra om!” ”Lasse satt alltid med i studion under inspelningarna”, fortsatte Lars Edström. ”Han ville kontrollera att vi inte ändrade för mycket i manus, misstänker jag. Han och Bert-Åke (som också regisserade) var nämligen noga med att skivorna skulle följa seriealbumen så mycket som möjligt, så att de som inte kunde läsa kunde titta i böckerna samtidigt som de lyssnade. Det tror jag är en av hemligheterna bakom skivornas popularitet.”

Mellan 1971 och 1977 gjordes inspelningarna i Borgarskolans studio på Kungstensgatan i Stockholm. ”Alla nya skådisar som kom in i studion började skratta”, berättade Bert-Åke. ”Det var ett pyttelitet kyffe med en enda mikrofon där vi trängdes allihop.” ”När vi gjorde första skivan i den miljön trodde man inte att det skulle bli den succé det faktiskt blev”, menade Lars. ”När vi sedan kom till Ulfs studio på Bastugatan blev det ju professionellt”, skrattade Bert-Åke. ”Då fick vi till och med lunch!”

Lars Edström (professor Kalkyl, Serafim Svensson)

Inspelningarna gjordes på söndagsförmiddagarna, och varje skiva tog inte mer än 2–2,5 timme att spela in allt som allt. ”Vi hade principen att det är fegt att repetera”, förklarade Lars Edström. ”Inspelningarna gick i ett rasande tempo”, fortsatte Ulf. ”Det var som att åka utför i blindo, man visste aldrig vem som dök upp framför mikrofonen. Det var väldigt roligt.” ”Ja, det gick väldigt snabbt att spela in”, berättade Bert-Åke, ”och ibland när man lyssnade igenom det så tänkte man att det här blir väl inte så bra, men det gick alltid att fixa i klippningen.” Bert-Åke och Ulf klippte ihop dialogen efter inspelningen, sedan pratade de två ihop sig innan Ulf ensam gjorde ljudeffekterna. ”Klippning med Bert-Åke handlade bara om tempo, tempo, tempo”, förklarade Ulf. ”Han tog till och med bort in- och utandning, vilket gör att slutresultatet är väldigt intensivt.” ”LP-skivorna fick vara max 52 minuter och helst skulle ju sida ett vara längre än sida två eftersom det även skulle bli kassett”, berättade Ulf. ”Och ofta var det ett rent helvete att hitta en bra cliffhanger att avsluta sida ett med. Det slet vi ofta länge med och jag måste säga att jag tycker att vi ofta lyckades mycket bra.”

Ulf Reinhard (ljudtekniker)

Alla fyra var rörande överens om att inspelningarna var väldigt roliga, och det syntes att de än i dag trivs i varandras sällskap. ”Det var en fröjd och ett rent nöje att träffa och arbeta med det här gänget”, sade Bert-Åke. ”Det var väldigt lustfyllda inspelningar och jag tror att det är det som gör skivornas framgång”, förklarade Lars Edström. ”Det var trevligt att träffas och den glädjen genomsyrar inspelningarna. Vi hade en frihet som inte finns i dag, fortsatte han. I dag tvingas man in i en produktionstakt som styrs av ekonomiska intressen allena. När vi gjorde de här skivorna fanns det ett sant engagemang och vi tog barnpubliken på allvar.” Tomas Bolme fortsatte: ”Vi kommer alltid att vara förknippade med dessa skivor. Bara för två veckor sedan stod jag i kön på Systembolaget och en kvinna kommer fram och berättar att hon har sagt åt sin son att ’vi tittar inte på de här nya Tintinfilmerna, är det inte Bolme så skiter vi i det’. Tintin kommer att vara med i våra memoarer.” Ulf Reinhard får avsluta med sin uppfattning om inspelningarna av dessa klassiska skivor: ”Det är bland det roligaste jag har gjort i hela mitt liv.”

Generation Tintin tackar samtliga medverkande – både på scenen och bland publiken – för ett intressant, roligt och entusiastiskt evenemang!

Text och foto: Henrik Josefson © GT 2007

Kommentarer inaktiverade.